Idag är det alla hjärtans dag och det sägs att man ska tillbringa den dagen tillsammans med sina nära och kära, ofta är det restauranger som suktar, blommor som ges, fina gåvor som tas emot, romantiska sms som läs, kärlekslåtar som spelas, ögon som tindrar, kärlek som strömmar. Men jag vaknade klockan nio i morse, utan allt. Inget romantiskt sms, inga blommor, inga nära och kära, ingen restaurang att besöka, ingen gåva att öppna, inga kärlekslåtar som kan spelas, inga ögon som tindrar och ingen kärlek som strömmar. Det är så att J. har åkt hem och jag fick tillbringa mina alla hjärtans dag själv, ensam tillsammans med mamma som är tok förkyld och ligger ner bäddad i soffan framför teven, film efter film. Jag har spenderat min dag framför datorn, har ingen matlust alls och känner mig fruktansvärt sårbar idag. Är verkligen fruktansvärt nere och det enda jag vill är att känna J's närhet, hans värme, hans kärlek, höra hans andetag och njuta av tryggheten han ger mig. jag kanske överdriver, men jag har inte fått höra orden "jag älskar dig" än.. Det tar på mig, gör mig fruktansvärt svag och ledsen. Jag vet att han har haft innebandy match idag, men ändå.. Han skrev att dom vann för att han hade mig i tankarna. Jätte gulligt skrivet, absolut. Men "jag älskar dig".. Det är ändå alla hjärtans dag. Sen blir allt så mycket mer jobbigare med tanke på att vi nu den nittonde