En sann kärlek
DAG: 2010-02-15 TID: 00:35:37
Den 13 augusti 2009 insåg jag vad kärlek egentligen var, och hur man kunde leva livet på ett annat sätt än vad jag gjorde, jag insåg att jag förtjänade så mycket bättre. Jag förtjänade att må bra, att vara älskad för den jag är och att verkligen älska. Innan jag mötte dig så hade jag inte båda fötterna på jorden, jag stod mellan många val i livet, jag tog beslut som gjorde ont inom mig, och jag var på väg att lämna världen som jag kom. Ensam med ingenting, men så fann vi varandra. Du tog mig med öppna armar, en glädje som spred sig, ögon som tindrade, kärlek som strömmade mellan våra hjärtan, en blick som fick mig att rysa, du har ett sätt som ingen annan har. Idag står jag med båda fötterna på jorden, jag har framtidsplaner tillsammans med dig, vi letar lägenhet, vi vill skaffa familj och hund, köpa hus eller lägenhet, bära in våra möbler och börja leva våran vardag. Du fick mig att inse meningen med livet, att man aldrig ska ge upp utan kämpa för det man älskar. Vi har haft mycket motgångar, vi har det inte lätt, men våran kärlek är starkare än så. Efter snart ett halvår tillsammans så kan vi stolt stå och säga att vi älskar varandra, det finns ingenting som kan få oss att gå skilda vägar.
22/8-2009 skulle vi mötas igen, efter mycket saknad och många tårar så skulle vi återförenas. Jag hade bokat flygbiljett och skulle besöka dig i Norge för första gången. Det var första gången i mitt liv som jag skulle flyga ensam, och träffa dig, helt själv. jag sände dig ett sms när jag hade landat i Oslo och skrev att jag var framme. jag fick som svar att du väntade på mig utanför tullen på vänster sida med röd tröja. Nervös som jag var så åt jag upp varenda nagel jag hade på fingrarna, jag skakade och hade hjärtat i halsgropen, yttligare en gång. Jag minns att jag såg dina skor och blev tårögd innan jag hade modet till att ta upp huvudet och se dig i ögonen. Men där stod du, med ett leende som var ifrån öra till öra. Du kramade om mig fruktansvärt hårt, det var som att operera in ett fungerande hjärta i mig. Du tog tag i min axel och puttade i väg löst, och sa "dom här är till dig". En rosa blombukett som du hade döljt bakom ryggen när jag kom ut ifrån tullen.
Den 19 november åkte jag tyvärr in akut med ambulans, och tillbringade sexton dagar på övervak på sjukhus, med smärt pumpar och ständigt kollad. Saknaden efter dig då gjorde fruktansvärt ont, det gick inte en dag utan att jag släppte lös mina tårar.
29/11-2009 hade jag fortfarande permis och vi åkte till Nacka forum tillsammans, vi hade pratat om förlovning men hade aldrig tagit steget att verkligen förlova oss. Vi gick in på guldfynd för att titta, vi hittade ett par ringar som passade oss perfekt, det stod våra namn på dom. Vi testade storlek och skulle fundera på saken, det var första gången som vi verkligen tittade varandra i ögonen och förstod att det verkligen var sant. Men vi beställde aldrig ringarna
26/12-2009 pratade jag med dig mycket i telefonen, du hade varit i Karlstad nere hos en kompis och skulle hem till hans morfar eller farfar för att spela kort. Du sa att du tränade in för att träffa mig och utmana mig dagen efter, det bar menat att du skulle komma hit den 27 december, för att vi skulle få fira en liten julafton tillsammans, byta paket och äta julmat ihop. Men det blev inte som tänkt, runt halv 12 tiden på natten så öppnas dörren och in kommer du, chockad som jag blev så skrek jag "din jävel". Inte hej, ingenting sött alls, utan jag skrek "din jävel" med världens leende på läpparna. Jag sprang ut emot dig som stod i hallen, kastade mig i din famn, kände hur dina läppar rörde mina. Gud det värmde hela min kropp! Du hade kört ner, över 40 mil, ensam.. Bara för att överraska mig!
13/8-2009 började våran färd i livet tillsammans, för första gången skulle vi ses, första gången våra blickar skulle mötas. Du frågade mig runt halv 7 - 7 på morgonen om jag kunde komma upp för att du inte längre ville vara ensam, nyfiken som jag redan då var beställde jag tågbiljett och gav mig iväg. Samma dag, ett par timmar senare möttes vi i Malung för första gången. 17.50 stannade mitt tåg vid perrongen och du syntes inte till. Jag fick ett sms nästan direkt jag klivit av tåget, med hjärtat i halsgropen och skakis som jag var tog jag upp mobilen för att läsa vad du skrev, "jag är född sen, jag kommer strax" stod det. Tankarna rann iväg och jag trodde jag blivit lurad, jag funderade på hur jag skulle kunna ta mig hem. Jag förstod knappt vad någon sa, förstod inte värmländska alls. Jag frågade dig vad du hade för bilnummer och jag fick som svar "hhe".. Dum blondin som man är så trodde jag att det skulle stå hehe i smset och förstod ingenting mer. Men det visade sig att när du åkte upp på parkeringen så var registreringsnumret faktiskt HHE. Du klev ur bilen och tappade din tröja på marken, du slet tag i den direkt, skakade av smutsen och satte på dig den. Du rättade till luvan samtidigt som du tittade på mig. Nervös som jag var så satt jag med huvudet nedåt emot marken. Du frågade mig om vi skulle sitta där eller om vi skulle åka hem till dig, och jag svarade att vi skulle åka hem till dig. Du hoppade in i bilen och jag efter, jag satte mig på vänster bak vilket aldrig händer, jag är åksjuk och ser helst vägen, eller sitter på högersidan. Dina blickar du gav mig i bakspegeln. Du fick mig på fall! Det var då som vi verkligen förstod att det var kärlek vid första ögonkastet.
15/8-2009 var en hemsk dag, det var allra första gången vi skildes åt, jag satte mig på tåget för hemfärd emot Stockholm, med tårar och ett brustet hjärta så åkte jag ifrån dig. Jag pratade med dig när jag kom till Borlänge, frågade om du ville bli min. Jag fick som svar "Ta av dig ringen när du är redo, jag väntar på dig" Det var den dagen jag tog av mig min o betydelsefulla förlovningsring som jag då hade på fingret, med ett leende på läpparna så skickade jag tillbaka "Den är av, nu är jag bara din"! och lyckligare än så kunde jag inte bli just då. Saknaden efter dig var hemsk, men redan då var kärleken så stark att vi fann oss orken att klara av saknaden.
19/8-2009 beslutade vi oss för att det verkligen var du och jag. Jag gjorde som på gamla tider, tog mig modet och frågade chans på dig, jag fick som svar JA. och du frågade mig tillbaka, och utan tvekan så skrev jag på msn Ja. Det var första gången vi sa att vi älskade varandra. Vi hade träffats i två dagar, och det var så självklart att det var menat att det skulle bli du och jag.
22/8-2009 skulle vi mötas igen, efter mycket saknad och många tårar så skulle vi återförenas. Jag hade bokat flygbiljett och skulle besöka dig i Norge för första gången. Det var första gången i mitt liv som jag skulle flyga ensam, och träffa dig, helt själv. jag sände dig ett sms när jag hade landat i Oslo och skrev att jag var framme. jag fick som svar att du väntade på mig utanför tullen på vänster sida med röd tröja. Nervös som jag var så åt jag upp varenda nagel jag hade på fingrarna, jag skakade och hade hjärtat i halsgropen, yttligare en gång. Jag minns att jag såg dina skor och blev tårögd innan jag hade modet till att ta upp huvudet och se dig i ögonen. Men där stod du, med ett leende som var ifrån öra till öra. Du kramade om mig fruktansvärt hårt, det var som att operera in ett fungerande hjärta i mig. Du tog tag i min axel och puttade i väg löst, och sa "dom här är till dig". En rosa blombukett som du hade döljt bakom ryggen när jag kom ut ifrån tullen.
27/8-2009 skulle vi flyga för första gången tillsammans, du skulle få träffa min familj, min mamma, min syster + pojkvän, min mormor.. Alla väntade på dig så glatt, dom såg vad du hade gjort med mig, dom såg att jag var lycklig. Vi landade på Arlanda runt åtta på kvällen och mamma stod där och tog emot oss. Hon gav dig en kram, och välkomnade dig till Stockholm. Dagen efter så tittade mormor dig i ögonen och sa "välkommen in i familjen".
28/8-2009 bar det av emot Öland, bara du, jag och mamma. Vi njöt av vad vardagen gav oss, vi levde livet och tog underbara bilder på oss. Kärleken blev bara starkare och starkare!
14/9-2009 åkte jag till Norge igen, det var dagen efter du hade berättat att din förra flickvän väntade ditt barn och skulle föda i februari. Jag åkte till Karlstad för att möta upp en förre detta boende i huset i Norge för att åka med henne upp till dig. Jag hade köpt mat, packat för en längre tid och jag fick tillbringa varje dag med dig, jag vaknade med dig varje morgon, somnade med dig varje kväll, åt middag med dig varje dag, frukost varje morgon, jag var med på dina innebandyträningar, jag var stolt flickvän till en fruktansvärt underbar pojkvän. Efter en månads tid så var det tid för mig att röra mig hemåt, 14/10-2009 var det dags igen att säga hejdå. Och det blir bara tuffare och tuffare att lämna dig hjärtat.
Den 19 november åkte jag tyvärr in akut med ambulans, och tillbringade sexton dagar på övervak på sjukhus, med smärt pumpar och ständigt kollad. Saknaden efter dig då gjorde fruktansvärt ont, det gick inte en dag utan att jag släppte lös mina tårar.
27/11-2009 kom min mamma till sjukhuset som den dagen inte skulle komma alls för att hon skulle iväg på fest på kvällen, in genom dörren kommer hon. Hon ser mig i ögonen och berättar att hon inte kunde hålla sig ifrån mig då jag var så pass dålig som jag var. Jag ser att dörren fortsätter att öppna sig efter att hon har kommit in, och där stod du. Det var en obeskrivlig upplevelse, du kliver in genom dörren och min smärta försvann omedelbart, folket som var i närheten säger idag att det var riktig kärlek, den glöden som fanns emellan oss när vi sågs. Du släppte väskan på golvet och gick i rask takt emot mig, du satte dig i sängen och kramade om mig, tårarna sprutade på oss båda och jag sa till dig "du får inte göra såhär emot mig". Den natten tillbringade du tillsammans med mig på sjukhuset, vi fick en säng till mitt enkelrum där du fick ligga. Du fanns hos mig och du värmde mitt hjärta, du slet ur min smärta ur min mage.. Du gav mig energi att orka ligga där, du gav mig modet till att klara av det. Ännu en gång! Den 28 november fick jag permis och vi fick sova hemma i min säng, min stora varma sköna säng, tillsammans med dig i den är jag i himmelriket.
29/11-2009 hade jag fortfarande permis och vi åkte till Nacka forum tillsammans, vi hade pratat om förlovning men hade aldrig tagit steget att verkligen förlova oss. Vi gick in på guldfynd för att titta, vi hittade ett par ringar som passade oss perfekt, det stod våra namn på dom. Vi testade storlek och skulle fundera på saken, det var första gången som vi verkligen tittade varandra i ögonen och förstod att det verkligen var sant. Men vi beställde aldrig ringarna
2/12-2009 var jag fortfarande inskriven på sjukhuset och skulle iväg på en remiss till nacka sjukhus, då jag svängde förbi Nacka forum och beställde ringarna!
4/12-2009 var dagen efter jag hade blivit utskriven ifrån sjukhuset, efter 16 hemska dagar på sjukhus med magsmärtor och höga doser smärtstillande så var jag äntligen fri och skulle äntligen få träffa min gris igen. Det var den dagen vi satte på oss ringarna, ringarna som består av halva vitt guld och halva gult guld. Halva dig och halva mig, dagen då två verkligen blev ett. i våra ringar så står datumet den 19/8 - 2009, vilket har sin historia bakom att du sa till mig att det var den dagen jag tog ditt hjärta ifrån dig.
12/12-2009 skulle du på en innebandy cup i Deje, och jag fick stor lust att överraska dig. Pratade lite med mamma och vi gav iväg rätt tidigt på morgonen med tanke på att vi inte hittade. Du ringde mig ett par gånger på vägen men jag försökte så gott som jag kunde att babbla bort mig och berättade vad jag har hittat på Ikea, för där hade jag varit med Fia och tittat på kök. Men när du hade spelat din första match så ringde du mig och berättade hur det hade gått, då jag stod utanför och såg dig. Så när du reste dig upp så frågade jag var du skulle gå någonstans och jag såg hur du började att titta dig omkring men du vågade inte riktigt tro på mina ord, så du går ner för trappan och jag frågan än en gång " var är du påväg nuda". Jag gick upp på läktaren fast på andra sidan där du satt och ringde upp dig och bad dig gå emot "kiosken" som var. Du kom gåendes och ja ställde mig framför dig och blockerade vägen för dig. Dina läppar gick ifrån öra till öra ännu en gång, du bara log och lyckan bara spred sig i hela hallen, du var chockad. Sen släppte du inte taget om mig på hela kvällen. Mitt i natten när cupen var slut så skulle jag och mamma börja rulla hemåt, du hade försökt få mig att stanna men det gick tyvärr inte pga av en massa hinder hemma. Jag går ut till bilen för att värma den då jag får ett sms "jag kommer snart", jag inställd på att du ska pussa mig hejdå. jag väntar och väntar.. Du kommer ut ifrån hallen och öppnar våran bagagelucka och kastar in din väska och säger "eftersom du inte följer med mig hem så får jag åka med dig hem"
26/12-2009 pratade jag med dig mycket i telefonen, du hade varit i Karlstad nere hos en kompis och skulle hem till hans morfar eller farfar för att spela kort. Du sa att du tränade in för att träffa mig och utmana mig dagen efter, det bar menat att du skulle komma hit den 27 december, för att vi skulle få fira en liten julafton tillsammans, byta paket och äta julmat ihop. Men det blev inte som tänkt, runt halv 12 tiden på natten så öppnas dörren och in kommer du, chockad som jag blev så skrek jag "din jävel". Inte hej, ingenting sött alls, utan jag skrek "din jävel" med världens leende på läpparna. Jag sprang ut emot dig som stod i hallen, kastade mig i din famn, kände hur dina läppar rörde mina. Gud det värmde hela min kropp! Du hade kört ner, över 40 mil, ensam.. Bara för att överraska mig!
31/12-2009 var du än hos mig och vi skulle fira Nyårsafton ihop, min 20-års dag skulle du vara med och fira, virriga som vi var dagen innan så åkte vi iväg till Nacka forum, du hade inte köpt något paket till mig så vi sprang runt som yra hönor och letade efter något att köpa till mig. jag ville inte och blev på dåligt humör för att jag hatar när du betalar. Men du fann en klänning som du ville att jag skulle testa, jag testade den och föll pladask för den, jag fick jätte fin midja, perfekta tuttar, och ett läcker rumpa.
1/1,2/1 - 2010 Den första Januari fyllde jag 20år och jag vaknade bredvid dig min prins, vilken perfekt födelsedagspresent. Mamma kom in med frukost på sängen till oss både och jag fick hennes paket, jag öppnade det nyvaken och bakis som jag var. Vart jätte nöjd medans du gick iväg på toaletten, jag tänkte inte mer på det utan du kom ner krypandes igen ganska snart. Med en ask i handen.. Du som inte hade köpt någonting ger mig en ask och säger "jag hoppas att du tycker den är fin". jag öppnar asken och där ligger ett guldarmband, det finaste jag någonsin fått, jag blev helt rörd, knäpptyst och som en barnrumpa född på nytt. Med tanke på att folk inte brukar vara så pigga just dagen efter nyårsafton så hade jag bestämt mig för att inte ha någon middag den första, utan det blev att jag bjöd lite folk hit på smörgåstårta den andra januari istället, och tillsammans med min älskling tog jag stolt emot alla födelsedagspresenter, samt min släkt och vänner. Du var med och firade mig, och det betyder fruktansvärt mycket för mig.
Nu idag har vi varit tillsammans i exakt 26 veckor och 5 dagar, och det är dom
bästa dagarna i mitt liv, du har gett mig modet till att fortsätta möta livet!
Jag älskar dig, och det är obeskrivligt mycket!
bästa dagarna i mitt liv, du har gett mig modet till att fortsätta möta livet!
Jag älskar dig, och det är obeskrivligt mycket!
Kommentarer
Trackback
